Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ibland skriver man för att man måste, inte för att man vill, kanske för att utföra ett jobb eller för att något måste sägas. Men för mig är att skriva ett enklare sätt att uttrycka sig. I ett samtal går det inte att sudda ut felsägningar, och orden vill gärna missförstås. De sätter sig inte lika bra och blir allt som oftast vagare ju längre tiden går. Orden på papper sätter sig bättre, de kommer närmre och de kan läsas om och om igen, för att förstås, ifrågasättas, minnas, etsas fast och bli betydande för någon, något. Eller bara för att låta vara, för den som inte tycker det som står är av intresse.

Men varför skriver jag? Gör jag det för att synas, ja kanske. För att få fram mitt budskap, dela mina tankar, ja.  Men rent krasst skulle jag säga att jag skriver av ”egoistiska” skäl, för att tankarna som flödar inte vill få plats och behöver någonstans att bo, för att inte glömmas bort, bli till intet och slippa försvinna till ingen nytta alls. Därför att jag tror på det jag tänker, känner och vill säga. Men jag gör det inte lika lätt i ett samtal, där orden blandas med motsägelser, personer som vill avbryta eller helt enkelt inte lyssna alls. Då blir jag hellre tyst och allt som oftast tror man att jag inte har något att säga alls. Men ack så fel ni har. Jag har ju massor att säga, men hur? Att strukturera upp alltsammans, knåda ihop fakta tillsammans med tankar, lägga fram det smart och roligt, få människor att tänka till, lyssna lite extra noga.

Ja, svårt, gnagande jobbigt. Det krävs både självkänsla och självförtroende, hjärna och hjärta. Så varför lyssnar vi inte på varandra? Om den personen som framför dig har något att säga, något viktigt, något denna tror på så innerligt, så att den gör allt det där för att förmedla dessa viktiga tankar, varför vill vi så gärna avbryta, ifrågasätta och missförstå? Eller jag kanske ska fråga, varför vill vi inte lära oss mer och se ur nya perspektiv, låta våra egna tankar vara för en stund övervägande, ta in och respektera? Vad är det som gör att det är så svårt att vilja skapa nya uppfattningar, och tro på att den personen som talar helt enkelt vill skapa något gott med det de säger?

Tror du verkligen att jag, om ifrågasättande av vilket schampo du använder eller med att diskutera vilket energival i huset man bör välja, eller varför inte allt kaffe är märkta med rättvisa villkor för de som arbetar på odlingarna, vill göra någon illa?

Så varför ställer sig så många emot, med en ovilja, som tar mer kraft från dem en den goda handlingen själv??

Därför skriver jag.

När jag går och handlar är det inte alltid priset som avgör, sällan faktiskt. Kostnaden är en faktor, men inte en avgörande. Varför har det blivit så, undrar jag, att man hellre tittar på prislappen än själva innehållet? För mig är det som att köpa en halv påse mjöl för halva priset mot den hela påsen med mjöl. Det vill säga, du får vad du betalar för. Hur kan det ha ha gått så långt att man hellre tackar ja till en genmodifierad, stressproducerad och näringsfattig produkt med risk för att blivit besprutat både en och två gånger, än en hälsosam och rättvist producerad produkt på både naturens och ens egen hälsas villkor? Detta finns inte i min värld, och många fler än mig tänker nog precis likadant. Men majoriteten vill fortfarande inte tänka i samma banor.

Den allt för vanlig första reaktionen som dyker upp i en diskussion kring ekologiska matvaror är att det är För dyrt. För dyrt hur då?, frågar jag. Mat kostar pengar. Det kostar att odla och producera, pengar ska gå till foder, lön och leverne, tillverkning och distribution. Däremellan ska en hel del administration in. Det ska räknas, dokumenteras och kontrolleras. Om jag kunde skulle jag vilja sätta alla jag kände på en kurs i livscykelanalys.

Vems är ansvaret. Det eviga frågan tycks det som. Samspel skulle jag vilja understryka. Det går inte att lägga över hela ansvaret på en liten del av kedjan. Vi har alla ett ansvar att ta. Med det sagt betyder det inte att man som konsument ska acceptera skyhöga priser, men tittar vi lite närmre på innehållet, produktionen och leveransen, kanske det finns en tanke bakom den där extra femkronan.

Det finns tonvis med artiklar som säger si och så kring hur man ska komma tillrätta med ”problemet”. I Dagens Nyheter läser jag om Den dyra ekomaten där odlarna skyller på butikerna, butikerna på handeln…Katten på råttan, råttan på osten, and so it goes. Är det så enkelt? Och måste det göras så komplext? Om alla drog ett strå till stacken kanske det vore lite lättare. Klart att det går att urskilja stoppklossar,  men möjligheterna finns också, och med vilja och medvetenhet går att att öppna upp för en bättre varuhandel på både naturen och ekonomins villkor.

Det kanske inte fungerar att köpa Fancy food som Renee Voltaire till vardagsmaten, det precis som att budgeten inte håller till att laga oxfilé  varje dag. Min åsikt är ändå att det går att byta ut både varor och vanor. Jag talar utifrån mig själv, inte vetenskap, då jag vet hur det är att inte alltid ha råd. Någonstans lyckas jag ändå gå runt och ändå ta de där ”små” besluten i mataffären. Samtidigt ställer jag krav på den som producerar maten jag äter, ifrågasätter och läser. Allt kan förbättras, men i demokrati har alla något att säga till om och därmed ett ansvar. Och när jag får lov att ta mitt känner jag mig för varje dag lite rikare och stoltare.

Så, det här med gran inomhus. Hur mysigt som helst. Det liksom kittlar i nerverna när jag tänker på det. Hur man som barn kröp under för att pilla lite extra på klapparna. Den där sköna barrlukten i hela huset tillsammans med doften från tända stearinljus. Men ack så icke hållbara dessa granar är.  Granodlingar besprutas med en himla massa kemikalier som sedan ”läcker” ut i våra hem. Odlingar tar upp plats och tränger bort naturliga bestånd, de besprutade granarna sipprar ut miljöstörande ämnen ner i mark och till närliggande vattendrag. Även gödslingen står för en stor del av läckaget, något som kan leda till försurning av närmiljön.

Förra året hämtade vi granen med släde från en egen, väldigt frivuxen skog. Vi plockade inte den ståtligaste, men heller inte den yngsta. Med omtanke och känsla gick vi ut och tacksamt sågade ner en fin och välvuxen gran i den växtrika skogen. Det kändes bra. I den här skogen får betydande skogsbestånd stå kvar för att bevara den naturliga mångfalden. Här finns inte en massa kemikalier i bruket. Här finns inga skogsmaskiner som lämnar stora kalhyggen. Med respekt lånade vi en gran.

Efter att låta granarna stå där de står och växa till sig, kan man alltid välja det näst bästa, det vill säga, att välja en närodlad och ekologisk julgran. Ekologisk julgran bidrar tyvärr inte till så stor vinst då de oftast blir av lägre kvalitet än konventionellt odlad gran. Men i ett än så länge relativt träd-rikt Sverige går det fortfarande att få tag på närodlade granar från någon granne eller grannens granne.

Plastgranar är inte ett bra alternativ, då de allt som oftast tillverkas långt bort, bland annat i Sydostasien, för att sedan importeras till bland annat Sverige. Mjukgörande ämnen i plasten kan vara hormonstörande. Efter att vi slängt granen på skroten bränns den upp vilket gör att giftiga cancerogena ämnen bildas och sprids. Inget vi vill att barnen eller katten ska ligga och gosa under helt enkelt.

För de som bor lite trångbott eller som vill vara ännu mer medvetna julen till ära kan ju haka på idén om Plattgranen. Det är Wilma&Friends som säljer denna nytänkande gran, i stuk med en gammal skolplansch. Otroligt fin och återanvändbar år efter år!

Sitter på jobbet och diskuterar kring vilka alternativa julklappar man kan ge bort till sina nära & kära. Blev tipsad om Actionaids julkampanj där man bland annat kan ge bort  en get till en familj i Zambia. I nuläget har över 9000 getter donerats genom detta. Det finns andra presenttips, exempelvis en bikupa, som stöttar försörjning till familjer i södra Uganda och samtidigt blir ett bidrag till miljön.

I Ett klick för skogen:s miljöshop gör det möjligt att ge bort ett träd och på så vis hjälpa till att bevara den Svenska skogen.

Trots att det känns motigt att stötta större kläd- och sminkkedjor, kan jag ändå tycka att det finns ljusglimtar. Att välja deras bättre alternativ, se till att efterfrågan ökar på produkter med större inriktning på en rättvis och miljömässigt hållbar handel, kan ändå vara ett steg i rätt riktning. Eftersom de finns kan vi i varje fall slå ett slag för att vi gillar deras initiativ. Kicks har Tillsammans med The Diana Fossey Gorilla Fund International skapat ett läppbalsam Fruit Gorilla & Friends – The Caring Lipbalm av 100% organiska ingredienser . För var tusende produkt som köps adopteras en föräldralös bergsgorilla. Något jag tycker känns sjysst. Det är roligt, oavsett om företaget i stort inte har den bästa policy, att det finns goda initiativ. Att som vi samtidigt kan förebygga och motverka en ohållbar konsumtion kan vi alltid förespråka de goda ting som förekommer.

Det var lite fler tips på julklappar som gör lite skillnad. Själv ska jag baka julgodis, något jag gjorde förra året också. Det känns både trevligare och lite gör det lite lättare för plånboken. Ett annat förslag på julgodis, om man tycker det är bökigt att fixa själv, kan vara att handla godis av Ekorrens ekologiska godis. Det är företaget Sjölunda gård som tagit fram godiset, som är helt framtaget av naturliga och ekologiskt framtagna ingredienser. Såhär beskriver de själva sina produkter:

”Om en godisbit smakar apelsin kommer smaken från en riktig ekologisk apelsin, som växt i odlingar utan konstgödsel och mognat utan kemiska bekämpningsmedel. Den gula färgen på godisbiten kommer också från en riktig apelsin. Förutom frukt är det ingredienser som ekologisk lakritsrot, ekologisk kanel och ekologiska fläderbär som ger godiset smak och färg”

Du kan läsa mer om Ekorrens godis samt andra smaskigheter på Hållbar Livstil.

Lite tidigt ute vill jag passa på att önska en trevlig jul. På köpet skulle jag även vilja peka lite på hur julen kan bli ännu trevligare, schysstare och utan att tära lika mycket på miljön. Julen är en av de mysiga högtider som vi samlas, äter god mat och ger varandra gåvor av alla dess slag. Det är en tid för att visa kärlek och gemenskap, där vi visar hur mycket vi bryr oss om nära och kära. Men det är även en av de tider då vi konsumerar och reser allra mest, något som tär otroligt för mycket på vår kära planet. Under juletider ökar försäljningen i Sverige något markant, och nu flera år i rad sägs julhandeln sätta rekord. Man har gjort en bedömning på en ökad försäljning med 1 procent i jämförelse med föregående år. Viktigt att lägga till är att vår konsumtion inte bara leder till en miljöpåverkan i form av utsläpp och ökat avfall här utan faktiskt till främsta del utomlands.

Visste ni även att den där vackra röda Amaryllis, Julstjärnan, är en stor miljöbov? Inte bara fraktas den långväga för att den ska hamna på julduken därhemma, det krävs även fruktansvärda mängder kemikalier för att lyckas med att producera fram det stora antalet som krävs på den korta tid som den hamnar i alla hem.

Och apropå leksaker eller alla dessa fina presentförpackningar med skönhetsprodukter på Åhlens; Nyligen hade Naturskyddsföreningen en stor konferens ”Rädda Mannen” som handlade om miljögifter i vår omvärld, vad som händer med naturen och oss i kontakt med dessa och hur man kan komma till rätta med problemen. En stor del koncentrerades just till vad den enskilda individen har rätt att veta och hur man själv kan påverka. Olika hudvårdsprodukter, plastleksaker och mycket mer innehåller otäcka mängder miljöfarliga ämnen, som inte bara skadar naturen utan även människan. Vi vet fortfarande väldigt lite om de ämnen som dyker upp i produkterna och mycket som godkänns inom handeln innebär inte att det är ofarligt utan att det endast inte hunnit blivit utrett. Dessa kan skada vår hälsa på en hel rad olika sätt såsom sjukdomar, sterilitet, allergier, ja listan kan bli lång. Man kan inte vara nog försiktig och det är för mig ett enkelt att välja ekologiska och rättvisemärkta produkter för att minimera dessa risker.

Personligen köper jag inte mycket alls under juletider, har knappast några julprydnader hemma förutom några jag fått skänkt av familjen. Med det menar jag inte att hemmen helst ska sakna julkänsla. Det finns inget mer mysigt än ett hem fyllt av julbaksdofter, tända ljus och pärlande skratt från barn som springer omkring lyckliga och mätta högtiden till ära. Det är riktig kärlek. Men jag tror inte att det handlar om alla dessa klappar eller hur mycket mat som finns, utan känslan i sig.  December 1968 protesterades det vid Hötorget mot en allt mer kommersialiserad jul med plakaten Stoppa julterrorn! Mer gemenskap mindre överflöd! och Friställ tomten! Kanske vi inte behöver gå ända dit igen, men det är ändå en påminnelse på var vi är på väg och länge varit.

Den 7 december är det på Ekocentrum i Göteborg dags för lill-jul, där Medveten konsumtion och ekorecensenterna bjuder in till En återvunnen jul. Det är menat till att få upp tankarna kring hur julen kan bli en mer medveten tid och där man kan göra bättre val i all denna konsumtionshets. Förhoppningsvis kan vi få fler att förstå att julen inte behöver handla om att köpa stora mängder prylar och att stressen kring pengar kan undvikas. Man kan till exempel skänka gamla men värdefulla saker till bättre behövande (Ens eget skräp, någon annans guld!), slå in paket genom att återvinna tidningspapper eller tygbitar som blivit över. Eller varför inte från växtriket?! Se exempelvis här på Whole Living. På Ekoguiden kan du läsa mer om Juleventet. Här kommer även en liten julguide om en medveten jul att dyka upp.

Naturligt julklappspapper

Ett annat alternativ till den kommersiella julklappshandeln kan vara att köpa en ål; Skänka mat, medicin eller skolpaket; Eller varför inte ge bort en tall som får stå kvar?

Här kommer en liten påhälsning från USA, landet av konsumtion, där det extrema nått smärtgränsen. Är vi på väg dit eller är vi redan där?

Varma Hälsningar utan Julstress

// Jen

Det går inte att ta miste om (ifall man inte håller för ögonen såklart) att världen har hamnat i en återvändsgränd. Stadsskulder som drabbar alla ledande länder, resurser som sinar, befolkningen ökar allt mer (nyligen blev vi över 7 billioner människor) och många länder ropar på hjälp. Samtidigt står både världsledande ekonomer och politiker handfallna. Det naggas på budgetar som avser annat, det dras lite hårdare knutar och kontroversiella prioriteringar blir allt mer accepterade i desperation av fåtalet valmöjligheter.

En väldigt bra artikel, skriven av Michael McCarthy, The Independent, ger en bild av hur resurna står på sin spets.

”These people were visibly, and tragically, trashing their own natural resource base: not only was the forest gone, the soil itself was disappearing. Who could blame them? It was done out of need. They were only trying to survive. But they were consuming their own future. ”

Trots att vi Västerlänningar knappt känner av hettan ännu, betyder detta inte att vi inte behöver oroa oss.

Låt oss hoppas att ett globalt avtal kan upprättas vid FN:s klimatförhandlingar, COP17, i Durban och att en gemensam lösning blir aktuell, och låter politikerna tillsammans agera i nuet, inte sedan.

Så många bra guider det finns nuförtiden. För många? Så, med andra ord, det gäller inte bara att hitta rätt bland ekodjungeln snåriga stigar, utan att även hitta bland alla möjliga rådgivande sajter, bloggar, appar etc.  Det finns två välsorterade guider enligt mig.

Naturskyddsföreningens Grön Guide är enkel men ändå väl underbyggd. Här finns tips om fula fiskar, grönsaker efter säsong, var man slänger den där gamla grunkan eller köper sin snygga, skyssta kläder. De har ju även en helt underbar App med både tips och det allra senaste från deras nyhetsarkiv.

Och så har vi även Ekoguiden som jag skrev om i tidigare inlägg. Allt som recenseras har någon form av ekoprofil. Med inriktning på restauranger, caféer, matbutiker och secondhand-butiker. Här har jag tappert knåpat ihop min allra första recension. På samma sida går det att hitta betydligt fler bra recensioner av grymma recensenter till de allra bästa ställena i stan.

Bild från ekoguiden. Hedens Hörna.